TÅLAMOD, TILLIT & EVIG VÄNTAN

Så är jag här igen när jag tycker att allt står still och impulserna som annars säger till mig vad jag ska göra eller vilken riktning jag skall gå har tystnat. Det är stopp, jag vill gå framåt men det går inte. Detta eviga tålamod som för mig är en prövning varje gång, att vänta in och ha tillit för det nya som förbereds. Tiden som behöver mogna för att kunna välkomna vad som komma skall. Varje gång jag hamnar mitt emellan, i tomrummet, mellanrummet, vakuumet, ingenmansland (eller vad du vill kalla det) blir jag lika frustrerad och det är väl just därför jag ställs inför det om och om igen. Jag vet att det är min utmaning i livet och det är lättare sagt än gjort att vänta in och acceptera. Att accepterar utan att lägga någon värdering i det är svårt. Jag älskar när jag ser mina mål klart och tydligt, det drar igång min glöd och passion som jag njuter av att till fullo, drivkraften som får adrenalinet och glädjen att bubbla i kroppen.

Jag är väl medveten om att det är i stillheten det nya kalibreras och formas för att tillslut när tiden är mogen kunna visa sig i sin rätta form. En ny idé, en annan färdriktning eller kanske ett samarbete som utvecklas för att kunna växa starkt. 

Känner du igen dig? Har du något som dyker upp då och då som du prövas i?

På måndag när jag har min live på Facebook kl 19.00 kommer jag att måla mitt tålamod. Färgerna är som ni vet mitt verktyg och uttryckssätt. Jag kommer använda den kreativa processen för att sätta färg på tålamodet, ge det utrymme och space. Att bara vara i det som är och tillåta känslorna får vara som de är precis just nu utan att skynda på eller forcera.  

Dessa mellanrum är för mig som att gå i dimma och inte se vägen men innerst inne ändå veta, någonstans långt in i hjärtat finns tilliten även om det är en utmaning och jobbigt. För jag vet att helt plötsligt går livet in i en ny fas och det är då glöden, passionen och rörelsen får nytt bränsle och jag är i mitt rätta element. Det viktiga jag får påminna mig om dessa gånger är att det är tack vare tomrummet de små guldkornen kan utvecklas och expandera till guld. Det är bara då, i ingenmanslandet, guldet kan få näring och skapa nya impulser, insikter och stigar på livets väg, växa till nya möjligheter som är ännu bättre än jag kanske inte ens trodde var möjligt.

Så följer du med mig på måndag och ser vilka färger som blir mitt tålamod?

Kram
Karolina