Sagolikt är ordet, dag 18-21

Fredag 1 – måndag 4 november

Jag är ständigt förundrad över hur mäktig naturen är, kraften och cirkeln av liv som pågår konstant. Om och om igen, kretsloppet av magi i allt levande, smått som stort. Så litet att det inte går att se med blotta ögat till enorma fenomen som knappt går att ta in. I det lilla, alltet, ryms stora universum. Sammanlänkat, synkroniserat och helt naturligt i sin egen rytm. Att vara mitt i detta, omsluten av nuets verklighet långt från vardagen är som att vandra i en drömvärld. Som att jag upplever vart enda litet ögonblick med nya ögon och ser saker för första gången. Som en liten flicka som går på upptäcksfärd genom livets nya dimensioner med sinnena fullt närvarande och i samklang med naturens vibrationer. Varje liten detalj, ljudvåg och doft sprider sig som en varm skön tacksamhetskänsla i hela kroppen. 

Jag fascineras av djurens färgprakt, dess läten, sång och rörelse. Grönskans grönhet och färgernas naturlighet. Kompositionens perfektion i ett enda stort magnifikt konstverk. Älskar att känna kopplingen till jordens storhet och hur det gör mig trygg. Som att jag vaggas i universums famn med naturens nynnande andetag in och ut i ett enda nu. Vackert! 

I förrgår när vi tog en långpromenad längs stranden blev jag än en gång uppslukad av hur samspelet mellan hav och sand skapat de mest fantastiska former av träd och fåglar. Hur krabborna kringelikrokat sig fram i sanden och gjort de mest makalöst vackra blommor. Stannade varje minut för att beskåda, ta en närmare titt och fota. Hjärtat mitt fick vänta och vänta. Som vanligt hamnar jag en bit på efterkälken och han står väntandes med sina egna tankar. Jag skrattade och sa att han kan gå i förväg om han inte orkar vänta på mig. Men han sa bara – ta det lugnt, vi har inte bråttom någonstans. Tålmodig och förstående. I nästa sekund tittade jag ut i horisonten och fängslades av molnens former långt borta i fjärran. Fantasin går igång direkt och jag börjar se motiv likt en besättelse som utspelar sig framför ögonen. Ivrigt halvjoggar jag i kapp Christian för att berätta vad jag ser, vill ju så gärna dela med mig av allt som går att upptäcka i det gömda kamoflerade om vi bara är öppna för det. Ibland ser han vad jag ser, ibland tittar han frågande på mig och undrar hur mitt seende egentligen får till det hahahaha och några gånger har han en helt annan tolkning. Tänk vad mycket som finns där och vara väntar på att få bli upptäckt, precis som i måleriet. Livet och måleriet – alltid en spegling av varandra.

Vi strosar långsamt fram steg för steg, stannar, betraktar, njuter, tar in allt som går för det finns så mycket sagolikt att upptäcka. Med palmerna och djungelns grönska på ena sidan och havet på andra, sanden under oss och himlen ovanför. Livet här och nu. Skummet och bubblorna som bildas när havet möter sanden, det eviga samspelet och regnbågens alla färger samlat i en och samma bubbla.

De oändligt många vackra stenarna som är formade till hjärtan. Kärlek överallt, hjärtan överallt, vart man än vänder blicken. För att bli påmind om den största, djupaste och ärofyllda kärlek som finns – the circle of life………..Tack livet för att jag får vara en del av jordens rikedom!

Solsken 
Karolina