Livet just nu, dag 21-26

Måndag 4 – lördag 9 november 

Dagarna här flyter in i varandra, det lugna lunket går långsamt och vi tar allt som det kommer. Det har regnat galet mycket sedan i måndags med bara några enstaka uppehåll i ca 30-60 min åt gången. Så vi har följt regnets flöde och det har blivit en hel del måleri. Jag har experimenterat med bubblorna på nya sätt som jag delade i en video igår. Och sedan fortsatt skapa mönster. Det här med mönsterrapport är sannerligen en utmaning för mig, de fyra kvadratiska delarna måste nämligen vara exakt lika stora. Näst inpå identiska för annars blir det fel i hela mönstret, det behöver stämma på millimetern. Detta fick jag erfara häromdagen. Jag hade skissat upp en härlig grönska och för att kunna fortsätta behövde det klippas itu i fyra delar. Mätte och räknade, klippte och la ut bitarna för att fortsätta skissa. Då upptäckte jag att bitarna var olika stora, jag mätt fel på två millimeter. Så det var bara att börja om igen. Och ni vet ju att just det tålamodet inte min starka sida när det gäller att att klippa rakt, mäta och få det att stämma. Jag vill ju bara köra på och att det löser sig efter vägen, hahahahaha.

Tänkte att det är smartare att förbereda ett gäng bitar på en och samma gång så att jag blir av med det tråkiga momentet och sedan kan ägna mig helt åt att måla. En hel förmiddag höll jag på och och blev näst intill galen för att delarna diffade någon millimeter här och där. Så jag gav upp och vi gick på en promenad längs stranden istället, skönt att få en paus från frustrationen.

Tillbaka i lägenheten en timma senare. Inspirerad och redo att fortsätta med klippandet för att jag var så sugen att påbörja ett nytt mönster. Jag släppte tanken med att förbereda fler år gången, då mitt tålamod endast klarar korta sekvenser som millimeterkonstruktör. Då lyckades jag och kunde sätta igång. 

Att ha formvärlden som utgångspunkt och en bestämd storlek att måla på är nytt för mig. Med akrylen är det alltid färgerna som är drivkraften och får igång mig. Vi samspelar så fint, det behövs varken tanke eller idé. Utan färgerna guidar mig i varje steg, dansandes fram genom skapandets flöde där jag låter mig ledas av kulörernas vibrationer och ur det abstrakta kanske det växer fram motiv eller inte. Det älskar jag! 

I detta är det som sagt helt tvärt om, att börja med en skiss och sedan addera färgerna. Jag får istället låta formspråket, rörelsen och kompositionen samspela. Det känns spännande! Att lära nytt, utvecklas, utforska och expandera i ny kunskap. Det är vilsamt att gå in i formerna, detaljerna och det lilla. Även det mindre formatet för mig inåt, förfinar seendet och öppnar upp en ny portal till universums oändliga källa av små minivärldar. Försöker lägga tanken åt sidan till en början (för att släppa kontrollen om resultat och vad det ska bli som lätt kan bli en låsning annars) så att hjärtat får fritt utlopp i att lekfullt forma det som längtar ut. Handens rörelse dansar fram över pappret, inspirationen jublar och nyfikenheten bubblar av glädje i vad som kommer manifesteras. Skapandets kraft och den första härliga delen i den kreativa processen. 

Efter en stund behöver jag stanna upp för att tänka, få perspektiv, så det blir rätt i rapporten. Då får jag klura, vända och vrida, flytta om de olika bitarna, tänka ett steg längre och vänta in. Att hitta lösningar och vägar som förenar och binder samman varje liten del. En form av lösningsfokusering som jag faktiskt gillar. 

När hela skissen är uppritad är det dags för färgerna att ta plats och här kommer ännu en utmaning. Jag är van vid att ha en hel vägg av färgtuber att välja och vraka mellan. I akvarellasken finns bara ca tretton fjorton kulörer, det skulle kunna begränsa och hämma mig. Men hör och häpna, trodde aldrig att jag skulle säga detta – men, det är faktiskt riktigt roligt att bland färger för att få fler variationer. Ja, allt är ju föränderligt som tur är och jag gillar när jag överraskas av att helt plötsligt tycka om något jag tidigare varit mindre förtjust i. 

Det första mönstret jag visade häromdagen gick som en dans från början till slut. Kompositionen, färgerna och formerna – allt, fullkomligt flödade och synkroniserade. Det känns luftigt, snirkligt och lättsamt. En sommardröm som är sagolikt ljuvlig. Klicka här för att se!

Det senaste som jag färdigställde igår krånglade en hel del, fick inte riktigt till kompositionen i alla delar vilket gjorde att helheten störde mitt öga på vissa ställen. Det går ju inte lika lätt att måla över som jag annars gör med akrylen och därför blir det lite tokigt. Men men allt är en lärdom och det bästa är att jag kan skapa ett nytt mönster av favoriterna. Jag har redan favortiblommor, färger och kolibrier som ni kan se går igen om och om igen.

Just nu sitter jag här på vår lilla uteplats med utsikt över poolen, klockan är 08.30. Det har regnat hela natten men nu är det äntligen uppehåll och de grå molnen börjar skingras. Ljusglimtar tränger igenom och det är ljummet härligt i luften. Ett nytt vitt kvadratiskt ark ligger i knäet, jag sippar på kaffet och har precis börjat dra de första linjerna i den nya dansen. Blev nämligen inspirerad av denna vackra blomma som låg väntandes på trottoaren när vi gick ut för att äta igår eftermiddag. 

Om en vecka är vi hemma igen, tiden känns dubbel. Det går snabbt och långsamt på samma gång. Jag har ingen som helst hemlängtan utan hade lätt kunnat vara kvar i några veckor till. Elin sköter Solskensbutiken exemplariskt och skickar solskenspaket över hela världen. Allt flyter på och det är jag oerhört tacksam för❤️ Vi ses igen om några dagar!

Solsken 
Karolina