Så kan det gå, dag 28-29

Nu ska jag berätta något roligt. Det har ju som ni vet regnat väldigt mycket och förutom att träna, promenera, spela tärning, läsa, måla och jobba finns inte så mycket annat att göra. Så de senaste dagarna har jag varit en aning rastlös, det kan också vara för att jag mentalt börjar ställa in mig på hemfärd. Men strunt samma. I mitten av resan sa jag till hjärtat att jag skulle behöva toppa håret och klippa av de slitna topparna om vi sprang på någon frisör framöver. När vi kom hit till Samara upptäckte han att det fanns en barberare snett över gatan. Han hade nämligen glömt att packa ner laddaren till rakapparaten och när han skulle raka sig dog den i princip direkt. Detta är inte helt ovanligt hahaha, så en dag förra veckan gick han över barberaren som trimmade skägget och rakade honom. Noggrann och metodiskt gjorde han raka fina linjer med kniven och fixade även nacken. Han gjorde ett jättebra jobb på ca 30 minuter. Några dagar senare gick vi tillbaka för att fråga om han kanske kunde klippa mig. Då var det två andra killar där som sa att jag skulle komma tillbaka senare. Idag på förmiddagen när jag hade målat, varit vid stranden i regnet och läst en stund blev jag rastlös igen. Sa till hjärtat – nu går jag och klipper mig. Så det gjorde jag. Då var det tre andra killar som satt utanför och jag frågade om någon kunde klippa mig. Varav den ena reste sig upp och sa – yes! 

Jag gick med honom in, satte mig i stolen och fick på mig skynket. Jag visade att han bara skulle klippa max 2 cm. Ok på det, inga konstigheter alls. Han småpratade lite samtidigt som han samlade ihop allt hår till ryggen, kammade igenom nedre delen av håret. Tog fram en sprayflaska med vatten, sprayade lite och kammade. Men bara nedre delen. Noggrant fortsatte han att kamma, fokuserad tittade han så det såg rakt ut. Magen började signalera med en nervös känsla och direkt kom ifrågasättande tankar om varför jag i hela friden gör detta. Jag kunde ju faktiskt vänta tills vi är hemma igen och jag kan gå till min frisör som känner mitt hår. Tänk om han bara klipper det rakt av, att han inte alls gör som frisörerna hemma. Nä, Karolina – döm nu inte, de kanske har din alldeles egna klippteknik här i Costa Rica. Var nu öppen för detta! Den inre rösten forsätter…..dessutom ville du ju klippa håret här för att konkret ta bort det gamla, en symbolisk handling för att släppa det som du inte längre vill bära och lämna kvar det här.

Han kammade alltså inte igenom hela håret utan siktade in sig på nedre delen, tog fram en sax som han fick leta upp. Han letade runt i flera vagnar och lådor innan han hittade den rätta. Sedan klippte han – rakt av. Och jag tänkte – ånej, detta blir nog inte så bra. Kammade och klippte lite till, finputsade och kammade. Det tog 10 minuter från det att jag satte mig i stolen tills han tog han fram spegeln och visade mig resultatet. Superglad frågade han om det såg bra ut. Jag sa ja, fast det såg snett ut men tänkte att han absolut inte skulle få röra mitt hår mer. Tackade och betalade 100kr, gick glad därifrån. När jag kom tillbaka till lägenheten utbrast Christian – men, är du redan tillbaka? Japp, världens snabbaste klippning. Skrattandes vände jag ryggen till och frågade om det var fint. Han svarade med len röst – det ser lite snett ut. Eftersom han klippte rakt av, är håret framtill ca 4cm längre, hahahaha. Det ser också uppklippt ut baktill. Maria kommer bli mörkrädd när hon ser vad jag gjort. Och jag som bara ville toppa håret kommer få stå mitt kast och klippa av en bit till för att få det jämnt. Hahaha, jag har ju pratat om att klippa mig i page innan så denna omstart kanske även resulterar i ny frisyr.

I januari slutade jag att färga min hårbotten för jag tröttande helt enkelt. Plus att jag var nyfiken på hur min naturliga hårfärg skulle se ut, om den fortfarande är råttfärgad eller kanske blivit någon snygg ny kulör i takt med ålderns mognad. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka hålla ut med att spara ut håret. Utan att jag skulle ge upp, men det har smält samman väldigt bra i övergången. Nu är ungefär 7 cm naturligt hår, det är såklart långt kvar tills allt är naturligt men om jag nu måste klippa lite till på längden försvinner ju mer av det färgade. Det kanske blir bra trots allt…….hur som helst är det är väldigt roligt ändå och ett minne vi för evigt kommer prata om men som jag nog aldrig gör om igen……..

Solsken
Karolina