Innan var jag expert på att påbörja nya målningar hela tiden vilket tillslut resulterade i att halvfärdiga tavlor tog upp allt utrymme i garderober och förråd. För ett halvår sedan bestämde jag mig för att börja röja bland dessa. De som jag inte hade någon relation till alls slängdes, det blev en hel del, några målades över och avslutades. Det var väldigt skönt och kändes som en lättnad att rensa bort det gamla, lite som att städa inom mig själv.
Det kan tyckas att det är slöseri och fel att slänga målningar, men det är faktiskt upp till var och en (vissa bränner upp dom istället), jag tror att det är viktigt att göra avslut på något sätt för kunna ge utrymme till det nya i livet. Oavslutade saker, oavsett om det är målningar, relationer eller annat, tar massor av energi från oss. Ofta är det så att vi snarare behöver välja bort något och komma till avslut innan vi lägger till mer. Annars är risken att vi bara fyller på och tillslut blir det för mycket av allt!
Därför har jag en överenskommelse med mig själv. För att få ta fram en ny fin vit tavelduk behöver jag färdigställa minst en målning, ibland fler. Det fungerar och det är jättebra för mig. ”Sinnets impuls” (nedan) är i grunden en gammal målning som var signerad och klar men som jag valde att måla över då den kändes tråkig och livlös. Den behövde min omtanke och kärlek för att kunna omvandlas till något nytt.
Ut med det som tar kraft – in med det nya!