Äventyret, dag 30-31

Äventyret närmar sig sitt slut eller så är det nu det börjar, för visst är det så att hela livet och alla dess olika skeden är ett äventyr? 

När vi satt på bageriet och åt frukost fick jag ett meddelande från receptionen om att vägen ut från Samara är blockerad pga flera träd som fallit ner. Skrev till chauffören och frågade om han trots detta skulle hämta upp oss kl 09.00. Inga problem, vi kör en annan väg. Så vi blev upphämtade tio minuter innan avsatt tid. Varje gång vi beställt transfer till alla olika platser har chaufförerna varit noga med att hålla tider plus att de är väldigt artiga och trevliga. Vi tog en mindre väg som var gropig, skumpig och översvämmad på vissa ställen. Chauffören berättade att det är ovanligt mycket regn för att vara regnperiod, ett väldans oväder. Vattnet forsade ner efter vägen och det kom floder uppifrån bergen. Det tog drygt fem timmar att komma till San José pga omvägar. På huvudvägen hade det rasat ner mängder med lera på flera ställen vilket gjorde att vi fick vänta på att grävmaskiner skulle forsla bort rasresterna. Vi fick ta andra väga för att undvika stopp och köer. Men vi hamnade ändå i köer. Vi hade förberett oss på att det kanske skulle ta längre tid så det gick bra ändå och vi kom fram tillslut. 

Vi har varit i Samara i 13 dagar som är en jättemysig by med närhet till stranden och restauranger. Men med facit i hand skulle vi åkt vidare efter en vecka för vi gillar att uppleva nya plaster och utforska dess omgivningar. Sedan påverkar såklart vädret mycket, eftersom det regnat 13 dagar i rad blir det tillslut lite trist. Hade det varit soligt och fint hade vi kanske inte känt så utan tyckt det varit lugnt och skönt att vara längre på en plats. Och om vi åkt vidare efter en vecka skulle det varit samma väder även där eftersom lågtrycket är över hela Costa Rica. Resan har varit helt fantastisk på så många olika sätt. Djuren, färgerna, smakerna, havet, människorna – allt har varit makalöst bra. Vi har fått upplevelser som är för evigt sparade i minnet och är så oerhört tacksamma för alla nya erfarenheter, insikter och magiska vyer. Tack livet! Att vara iväg en månad låter länge, men går ganska snabbt. Det känns som vi åkte förra veckan samtidigt som det känns som vi varit borta ett halvår, just för vi varit med om så otroligt mycket. Svårt att ta in alla upplevelser och magiska ögonblick. Vi älskar att resa tillsammans bara vi två, det är enkelt och vi synkar i allt (förutom maten ibland 😅). Båda är väldigt flexibla och följsamma med att följa nuet och ta det som det kommer. Jag blir en aning rastlös ibland, det blir inte Christian men i övrigt funkar vi finfint ihop. Våra band har flätats samman än mer efter detta magiska kapitel och det älskar jag. 

Hittills har vi spelat 185 omgångar tärning, båda är tävlingsmänniskor så kampen är tuff. Det avgörs inte förrän imorgon på flygplatsen, som det ser ut nu ligger jag under men än finns det chans hahaha. 

Tack för att ni ville följa med på resan, en dagbok förevigad på bloggen. Jag kommer fortsatta att dela med mig av insikter, reflektera och skriva så att ni kan följa fotspåren från sanden, vidare steg för steg i knarrande snö, på grusvägar och stigar. I regn, solsken och alla dess väderslag. Jag har sååå mycket inspiration med mig från resan och det känns underbart. Det finns ett före Costa Rica och ett efter. Jag ser fram emot vad som föds ur denna omstart och hur mina mönster fortsätter utvecklas. Livets äventyr……….  

Mitt ödmjukaste tack till mitt hjärta, till er, till Elin som skickar solskenspaket över hela välden, till mamma som vattnat, till Felicia och Wilma som passat huset. Tack, tack, tack livet! 

Solsken 
Karolina