Till dig som är i pausen, kanske inte vet varken ut eller in. Du är inte ensam❤️
Jag tänker så det knakar just nu, analyserar, reflekterar, vrider och vänder på känslorna. Vidgar perspektivet för att se nästa steg men det är går inte, det är tomt. Flödet och rytmen har saktat ner för att det nya ska kunna integreras.
När det blir en paus, vakuum eller väntan så blir jag lite otålig. Tröttnar på hur jag målar, vad jag målar, att det alltid är samma, tycker inte ens att det är kul att måla och det händer då och då. Jag har lärt mig under åren att det är när nya frön ska få tid att mogna och börja gro, mitt gamla jag och nya ska integreras, kalibreras. Då behövs pausen och den första subtila signalen på det är att jag känner mig uttråkad. Vill framåt men får snällt stå still och vara. Att vänta in och ha tålamod för att det är så mycket inom mig, utanför och i hela sfären som behöver tid att transformeras och synkroniseras. Det tycker jag är lite tråkigt, att vänta. Men ack så viktigt, det vet jag och jag förlikar mig med att det faktiskt får vara så just nu.
Jag vet att det är en övergående fas som behövs för att jag ska göras redo, att när det är dags, vara beredd på att hoppa i de nyputsade skinande dansskorna, slänga på mig den finaste klänningen och dansa ut i livet igen. Fullproppad med bubblande frön som vet precis i vilken riktning och takt den nya dansen ska ta form. Det är då pulsen stiger, hjärtat sjunger och jag svävar ut i ett flöde av lyckorus. Jag längtar men tills dess får jag snällt vänta in själen. Kroppen får stilla sig en stund men som tur är inte för evigt.
Kom så tar vi varandra i hand i väntan…..
Solsken
Karolina