Äventyret börjar, dag 1-2

Tisdag 15-16 oktober 2024

Pirrig och förväntansfull vaknar jag innan alarmet ringer. Tänk att vi ska åka idag, jag har så svårt att ta in att det vi pratat om och planerat för en längre tid nu ska bli verklighet. 

Tankarna snurrar om ditten och datten, har jag packat allt eller något jag missat? Har jag signerat tillräckligt många böcker och förberett för Elin nu när hon ska sköta Solskensbutiken en månad? Ska jag kanske packa ner någon mer klänning? Jag får inte glömma datorn och heller inte laddsladdana, kommer det verkligen räcka med ett par flipp flopp förutom promenadskorna som jag kommer åka i? Stödstrumporna, ska jag ta på dom direkt nu på morgonen eller på flyget……..

Jag försöker stilla tankarna och landa i nuet när jag går in i duschen, tvättar håret och gör inpackning men då börjar jag istället funderar på om jag ska hinna måla tånaglarna…. inser ganska snabbt att det är bättre att ta det sen. Jag har ju faktiskt en hel månad på mig att måla tånaglarna på i Costa Rica. Hämtar kaffe, ger mitt hjärta en kopp och tar med min in i badrummet. Sippar på det nymalda morgonkaffet som är det absolut bästa och godaste att börja dagen med samtidigt som jag fixar mig. 

Felicia och hjärtat står startklara nere i hallen och väntar på mig, jag gör ett sista svep med blicken för att se att allt verkligen är i sin ordning på övervåningen. Att sängen är bäddad, inget som ligger på fel plast och att skrivbordet är tomt. Då i all hast rusar jag in i garderoben och får med mig min rosa linneklänning. Skönt! Det känns bra att den fick åka med i sista minuten.

Vi reser med varsin 70-liters ryggsäck vilket betyder minimalt med packning och bara det viktigaste får följa med. Det är en utmaning i sig när vi ska vara borta ett tag men vi vill uppleva ett annat sätt att resa på, fokus på omstart, frihet och förändring. Mammas gamla etui med akvarellfärger, block, några posca, blyertspennor och sudd är det enda i målarväg som får plats. Det blir en prövning men också väldigt spännande att se vad det öppnar upp för. Dessutom är det skönt att äntligen få ge tid för mönsterdesign som länge fått stå på vänt. 

Felicia kör oss till flygplatsen, det känns lite tomt inombords som det kan göra efter en intensiv period och när den långa to-do-listan är avcheckad. Det har varit intensivt augusti och september med flytt, tömning på alla plan, uppstart av nya Solskensbutiken, minikurser, återbruksvecka, släpp av solskenskalender, målningar som flyttat vidare, bokmässa, släpp av Valters & min kurs, hundratals böcker som signerats, mamma som hjälpt mig att slå in alla i silkespapper och in i det sista fått upp alla dahliaknölar ut jorden, kom på att jag faktiskt har glömt en som står kvar i krukan på framsidan……Tomrummet som blir när avsluten avlöser varandra, gammalt släpps och ger plats för det nya som ska få fyllas med äventyr, idéer och upplevelser. Fantastiskt spännande och att vi två tillsammans ska göra denna resa, jag så innerligt glad för det. Hjärtat mitt och jag.

Vi mellanlandar i Frankfurt och sedan 12h på nästa plan till San José. Tidsskillnad på åtta timmar och landar lokal tid kl 18 (hemma 02.00). Det blev lite slumrande på planet men inget mer och när vi fått ut väskorna blir vi upphämtade för att åka till hotellet, det mörkt ute, lyften är ljummen och så snart vi satt oss i bilen börjar regndropparna smattrar på bilrutan. Den glada chauffören pratar entusiastiskt på spanska och vi förstår bara några enstaka ord men det gör inget. Jag ser inte så mycket mer än några palmer, grönska, gatuljus, trafikkaos och byggnader. Efter att vi checkat in och ätit en bit mat börjar tröttheten smyga sig på, skönt! Vore himla bra om vi kunde få en hel natts sömn trots tidsskillnaden. Vid 21 kryper vi ner i sängen och somnar, då är klickan 05.00 hemma. Vaknar efter två timmar, sommar om en timma och sedan är det lönlöst att försöka somna om. Efter många försök med vändande och vridande i sängen testar jag att somna till ljudboken, men det går inte heller. Den är alldeles för rolig, Je m’appelle Agneta (som jag för övrigt varmt kan rekommendera om ni inte redan läst den), jag lyssnar slut på den istället. Hjärtat mitt sover gott bredvid mig, jag blir lugn av att höra hans avslappnade andetag, skönt att han kan sova. Jag är pigg så jag börjar skriva istället, tänker att jag får sova när jag blir trött igen. Jag tömmer huvudet på ord och känner att jag får lite ordning på kaoset där uppe som blir detta blogginlägg. Om några timmar vaknar staden utanför och vi ska ta oss vidare tre timmar i bil upp till La Fortuna……..hoppas ni vill hänga med:)

Solsken
Karolina