Motståndet gav perspektiv

Jag förstår nu varför det var sånt motstånd med att skriva klart boken. Målet var att släppa den redan förra hösten men jag insåg någon gång under sommaren att jag behövde pausa den och många andra pågående projekt. Det var helt enkelt för mycket på en gång. Så jag lät den bero till framtiden, tänkte att den skulle bli klar när det var meningen. Det var som en tyngd släppte från mina axlar, en befrielse. Efter nyår började lusten smyga sig på och skrivandet flödade igång. Jag bestämde mig då för att lägga allt annat åt sidan och bara fokusera på boken. Vilket jag gjorde och då blev det också väldigt tydligt för mig varför det hade blivit en paus. Cirkeln skulle nämligen slutas och helheten bli hel. Händelser och insikter från hela 2023 och en bit in på 2024 skulle få vara med i boken för att göra den hel. Det var en mäktig känsla när jag insåg det och då blev det också lite lättare att äntligen slutföra den flera års långa processen. 

Ja, det var en rejäl utmaning eftersom jag blottar mig totalt och skriver om jobbiga bitar som varit tufft i livet men också mängder av glädjeämnen såklart. Hur allt utvecklats och hur måleriet format mig som människa från det att jag började måla 2005. Stolt och överlycklig till tårar höll jag provtrycket i min hand den 19 april och sedan släppte jag den till er 18 maj, vilken känsla alltså! 

Det betyder sååå innerligt mycket att få fina meddelanden från er om hur boken mött er. Tusen tack för att ni håller mig i handen ❤️ hoppas den ger hopp längs vägen🙏🏻

Solsken 
Karolina